Filmrecension: Midnight in Paris

Betyg: 5 av 5
Midnight in Paris

Regi: Woody Allen

I rollerna: Owen Wilson, Rachel McAdams, Kathy Bates m.fl.
 

Aldrig har jag känt mig särskilt trygg med vad Woody Allen ska leverera; på senare år har en plågsam risk för besvikelse hägrat över hans verk. Men med stor förtjusning och tindrande ögon andas jag ut när eftertexterna till Midnight in Paris rullar förbi. Allen har på nytt skapat en förtrollad värld, som att kliva in i en kulturell dagdröm.

Owen Wilson (förvånansvärt lik Allen själv i sin karaktär) är lysande i rollen som Gil, en manusförfattare i Hollywood med en dröm om att skriva romaner. Hans fästmö Inez älskar överklasslivet och viftar bort hans drömmar, i synnerhet när han talar om att flytta till Paris, där de nu vistas på en kort semester. Då Inez verkar mer intresserad av att umgås med en manlig bekant än att följa med Gil på romantiska promenader i Paris förtrollade natt, upplever Gil staden på egen hand. Han går vilse och hamnar i en svunnen tid där han hittar nya vänner i bland andra Hemingway, Zelda Fitzgerald och Dalí. Ett möte med Picassos älskarinna får honom att ifrågasätta kärleken till sin fästmö och vilket liv han vill leva.

För kultur- och litteraturkännare har filmen en uppsjö av charmiga inslag, men även en oinvigd finner nog njutning i detta romantiska mästerverk.

ANETTE BODÉN

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s