Supertjejen, behövs hon inte längre?

En essä av Anette Bodén

om kvinnliga förebilder i ungdomslitteraturen.

När jag själv växte upp som ung flicka, under en period som åtminstone sträckte sig från att jag var ungefär 8 till 13 år gammal, hade jag ett litterärt beroende; en förebild och idol som jag delat med många unga tjejer världen över. Föremålet för denna beundran var karaktären Kitty (Nancy i originalet) Drew – i böckerna om den unga amatördetektiven som publiceras under den kollektiva författarpseudonymen Carolyn Keene. Kitty-böckerna har varit omåttligt populära sedan den första boken gavs ut 1930 och den pressansvarige på B. Wahlströms förlag där Kitty-serien publiceras i Sverige, säger att Kitty fortfarande är en av de allra populäraste serierna i B. Wahlströms ungdomsböcker. Vem är då denna supertjej som lockat, och fortfarande lockar så många läsare?

Kitty är en 18-årig tjej som är självständig, sportig, social, hälsosam, vacker, smart och cool. Hon kör en häftig blå Mustang-cabriolet, hon kan flyga flygplan och jaga bovar, oftast tillsammans med hennes trogna två tjejkompisar. Hon har en pojkvän (i de flesta böckerna), men som befinner sig något i skymundan. Pojkvännen Ned muttrar ofta om att Kitty lägger för mycket tid på sina mysterier och för lite tid på honom (en slående skillnad mot Twilight-Bella som inte verkar klara sig utan sin Edward överhuvudtaget!). Kitty bryr sig inte det minsta om vad Ned tycker, även om hon är glad att han finns där för henne i slutet av böckerna, när hon väl löst ett spännande fall. Hon gör som hon vill, och det har hon gjort sedan 30-talet, vilket både är förvånande och beundransvärt.

Kitty-serien skapades som en motsvarighet till pojkböckerna om bröderna Hardy och huvudkaraktären Kitty var banbrytande (och efterlängtad) som kvinnlig hjältinna. Marknadsundersökningar visade att det var många flickor som slukade Bröderna Hardy-böckerna även om dessa var saluförda som ”pojkböcker”. Man såg ett då potentiellt vinnande koncept i att producera böcker inom samma genre men med en tjej i huvudrollen. Det utgivande förlaget var först skeptiskt till hur en sådan ohämmat äventyrlig och ”otjejig” karaktär skulle tas emot, men den blev omedelbart en oerhört succé och har sedan dess blivit uppskattad och utvecklad genom flera generationer. Ett 100-tal böcker har publicerats genom åren där hjältinnan löser olika mysterier. De har sålt i åtminstone 80 miljoner exemplar och publicerats i 45 länder och gett upphov till andra bokserier i samma genre, med kvinnliga hjältinnor.

Vad är det egentligen som gör att karaktären blivit så fantastiskt populär? Antagligen är det faktumet att Kitty fått det bästa av alla världar. Hon kan röra sig fritt genom gränslandet mellan barn och vuxen, tjej och kille. Hon har omåttligt med pengar, hon är inte bunden till något arbete och går inte i skola, hon är fri i alla bemärkelser. Det är inte bara hennes bil som är pojkaktigt blå, hon bär ofta blå kläder, hon är oöm, sportig och tuff när hon vill, men kan också använda sitt oskyldiga utseende och flirta för att få sin vilja igenom. Hon blir aldrig riktigt rädd eller hysterisk, hon förlorar aldrig sitt lugn, inte ens om hon blir levande begravd eller instängd i ett rum fullt av spindlar. Hon har sluppit många av de mjäkigt tjejiga attributen som de flesta flickböcker tidigare anammade, t ex huslighet, undergivenhet, kärleksdrömmeri och skvaller, även om hon också besitter alla nödvändiga kvinnliga kvaliteter, hon är graciös och stilfull, kan dansa och måla och är duktig på språk. Kittys talanger har inga gränser. Hon är, helt enkelt, en supertjej.

Under 60-talet i Sverige bröt man upp den tydliga genreindelningen av pojk- och flickböcker och man talade istället om en gemensam ungdomslitteratur, något som lever kvar även idag eftersom vi lyckligtvis har anammat en mer jämställd barnpedagogik. Trots detta lever en uppdelning på många håll kvar, kanske mest genom fördomar, där pojkar läser mer om äventyr och flickor mer om kärlek.

Något som fått enorm respons hos just unga tjejer är bevisligen Twilight-serien av Stephanie Meyers, även om den dessutom tilltalar flera målgrupper, inklusive unga män. Så, vem är hjältinnan i vampyrroman-serien, som främst dessa unga läsarinnor beundrar? Bella – vampyrslaktaren, en Kitty-karaktär? Nej, Bella Swan är en 17-årig, tunn och blek flicka som är tystlåten, beroende av män, inkapabel till att ta hand om sig själv, skör, dålig på sport, dock i viss mån intelligent men i övrigt rena rama kontrasten till hjältinnan Kitty Drew. Bella innehar gammeldags kvinnliga attribut som undergivenhet, fysisk svaghet, hon är duktig i skolan, sköter om hushållet hemma osv.

Hur kommer det sig, att efter en lång (inte bara litterär) kamp för kvinnans jämställdhet med mannen så kommer här en karaktär som raserar alla vunna ideal och tar oss tillbaka till ruta ett? Är tjejer så pass pressade av att vara ”supertjejer” att det kanske behövdes det en kvinna som inte är perfekt utan också har sina svagheter? Bella behöver inte vara stark eller cool, Edward gillar henne ändå, hon är speciell. Kanske behöver många unga tjejer just detta att tro på, att man kan vara speciell och utvald utan att vara den ultimata supertjejen. Jag gillar också karaktärer som man kan identifiera sig med, de som är mänskliga och sårbara. Stephanie Meyers verkar dock sprida ett budskap, som säger; satsa allt på kärleken! Strunta i utbildning, familj och framtidsdrömmar, en man (vampyr) är allt du behöver för att finna lycka i livet! Bella är otroligt gammaldags tjejstereotyp, åtminstone i första boken i serien. Jag undrar om detta verkligen är en bra förebild för unga tjejer? Medvetet eller ej så förmedlar all barn- och ungdomslitteratur budskap till lättpåverkade läsare. Men jag tänker samtidigt att det måste finnas en Bella där, alla kan inte vara Kitty.

Hybriden av Kitty och Bella hittar man kanske i Harry Potter-karaktären Hermione Ranger som är en mycket intressant ungdomshjältinna. J. K. Rowling gör sin hjältinna Hermione smartare än alla andra, inklusive huvudkaraktären Harry. Hon är även modig och självständig men samtidigt omtänksam, omhändertagande och känslosam. Hon besitter således både typiskt kvinnliga och typiskt manliga kvaliteter, i en sällsamt god kompott. Hermione är flera gånger den som räddar sina vänner ur knipa genom sin kvicktänkthet och förmåga att lösa problem. Men Hermione framställs även som en tråkig plugghäst för att hon är så duktig och intelligent, något som är synd. Hermione får dock mer och mer av det goda från alla världar genom bokseriens gång, ju äldre hon blir desto mer framträder hennes skönhet och hon blir den perfekta tjejen som är smart, modig, vacker och självständig: en ny supertjej, men som är mer mänsklig. Medan man kan irritera sig på Kitty som fått allt serverat så är Hermione mer beundransvärd eftersom hon kommer från en fattig familj och har fått jobba hårdare för att nå dit hon vill. Medan Bella är styrd av sina känslor och Kitty drivs av sin äventyrslust är Hermione driven av både hjärta och hjärna. Hermione är nog med andra ord det mest hälsosamma idealet när det handlar om att av dessa tre kvinnliga karaktärer hitta den bästa förebilden för unga tjejer.

Men, ofrånkomligt, spolieras alla dessa funderingar fram och tillbaka av ett enkelt konstaterande: oavsett om det handlar om kvinnliga eller manliga förebilder, bra eller dålig kvalitet på böckerna, så är alla dessa ungdomsböcker otroligt viktiga. För finns det bra och dåliga böcker för ungdomar som upptäcker sin läslust för första gången? Jag tror inte det. I slutänden är alla böcker som får unga människor att upptäcka det förtrollande med läsning bra litteratur, ja rent av fantastisk litteratur. De som läser böcker hittar nog många, många fler fina förebilder att växa upp till än de som nöjer sig med tevespel och såpoperor, oavsett om det är Bella, Kitty eller Hermione som är föremål för beundran. Samtidigt bör man påminna sig att man inte behöver ta till sig och gilla alla kvaliteter hos en idol, som läsare har man rätten att välja som man vill. Man kan hitta en supertjej i Bella, hon som offrar allt för kärleken, eller i Kitty, den självständiga hjältinnan som gör precis vad hon vill. Och en dag väljer dessa läsare kanske att skapa sin egen supertjej med det bästa från alla världar. Vi har alla en egen bild av vem hon är, lyckligtvis.

Anette Bodén

Annonser

Ett svar

  1. Bra skrivet! Jag kan inte hålla med dig mer, det är väldigt tänkvärt. Faktum var att jag glömt bort Kitty-böckerna, så tack för påminnelsen.

    Kolla gärna in hemsidan jag länkat till, det finns en tjej som heter Ida Östensson som jobbar med jämställdhet inom organisationer genom sitt företag Crossing Boarders, hon brukar jobba en del nere i Uppsala också.

    Hoppas du har det bra!

    Kram
    /AnnSofie

    7 maj, 2011 kl. 13:08

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s